Det finns flera!
Naturens förråd av ofunna grottor tycks vara outtömligt... Också områden som man trott skulle vara ytterst idogt genomsökta kan bjuda på nya överraskningar.Ett exempel: I Kåtaviken, nära norska gränsen vid E79:an arbetade några speleologer med att planera och märka ut en grottstig, en vandringsled som skulle föra tillresande turister till ett urval av olika grottor och andra karstfenomen. Stigen var klar och snitslad och vederbörligen vandrad av åtskilliga grottkännare, men så kom några kollegor från Skåne på besök. De gick förstås leden, de tvekade lite just där man skall ta sig över Östra Jordbäcken, precis lagom länge för att de skulle få syn på det lilla hålet fyra-fem meter uppströms, hålet under stenarna just i kalksten - skiffergränsen. Där slank tydligen lite av bäckvattnet ner och sökte sig hemliga vägar. Ryggsäckarna av, några minuters stenflyttning och de hade öppnat ännu en trång port till underjorden. Två meter trångt ingångsschakt, sedan lite bredare, en hårnålskrök och ett tremeters vattenfall - och de var inne i Östra Jordbäcksgrottan. En för området helt osannolik tunnel, den lutar nedåt 25 grader, den är fem-sex meter bred och fyra i tak. En hundratrettiometerstunnel snett ner genom berget till ett virvlande vattenlås, ett system av mindre sidogångar, trehundra NYA grottmeter med höjdskillnaden 50 meter. I ett väl genomsökt grottområde på bekvämt promenadavstånd från europavägen, fyra meter från en vandringsled - en grottstig!
Det finns åtskilliga exempel på nyfynd i genomsökta områden. Ovanför Björkliden, utmed Kåppasjokks brusande bäckfåra, har Nedre och Övre Kåppasjokkgrottan varit kända i flera årtionden. Övre grottan är en skönhet med sina dramatiskt vackra gångar genom svart/vitrandiga marmorpartier. Alldeles utanför grottingången intill bäcken finns det en liten torr platå, lagom för ett grottbesökargäng att ha som overallömsningsplats och fikaställe.I juli-augustiskarven 1982 var den här lilla platån särskilt välbesatt av grottkrypare; Speleologförbundet hade en grotträddningsövning i övre grottan. Vi var drygt tjugo deltagare från Sverige, Norge och England som praktiskt övade problemen kring att transportera ut ett fingerat olycksoffer genom trånga och blöta grottpassager. Det blev mycken väntan utanför grottan, men på den praktiska platån finns det några småblock som är förträffliga som sittplatser. Offret kom ut så småningom, lyckligt men nedkylt, vi skingrades och reste var och en hem till sitt.
Året efter hade någon bättre fantasi och iakttagelseförmåga och tittade närmare på de där stenarna vi suttit på, fem-sex meter från den stora öppningen till Övre Kåppasjokkgrottan. Efter stenbaxning, inkrypning och kartläggning kunde de nya speleologerna redovisa 1,8 kilometer gångar som började där under stenarna som vi suttit på i timtal...
Att området kring Bjurälven hyser karstbegivenheter har varit känt och omskrivet i alla fall sedan i början av seklet. Det finns specialarbeten från universitet och SGU och åtskilliga artiklar i tidskriften Grottan, som alla har behandlat de egendomliga dolinbildningarna och ganska små grottorna i Bjurälvsdalen.Bjurälvsområdet kändes kanske lite uttjatat, visst är det vackert, och visst finns där några få grottor, men det ligger lite avigt till i nordvästra jämtlandshörnet. Så, sommaren 1985, fick ett par sydsvenska speleologer tips från ortsbor om ett par djupa hål i skogen, en halvmil från Bjurälvens och i samma kalkområde. Under hålsökandet hittade de en stor markinstörtning med en jättegrotta under. Storslam! Jättegrotta i gropen! Med norrlandsmått mätt lokala speleologer (de har trettiofem mil hem till östersundstrakten) fortsatte sedan utforskningen, när detta skrives i juni -85 är grottan kartlagd till drygt tre kilometer och längst i landet.
Oväntade nyfynd i gamla väl genomletade områden är inget speciellt för vildmarkskarsten i fjällnorrland. Varje år kommer tjogtals rapporter från hela landet. Här tycks finnas hur mycket arbete som helst för de som är lagda åt grottletarhållet.Grottveteranen Yngve Freij kallade en gång 1978 för "Nådiga hålens ojämförliga år", vi hade hittat 2000 grottmeter det året. Men 1985 blev ett nytt rekordår, årssumman stannde en bit över halvmilen.
Åter till bokens förord
Åter till Speleologförbundet