Urbergsgrottor: Vad isen gjorde
Till för ungefär tiotusen år sedan var Sverige täckt av inlandsis, ettkanske 3-4 km tjockt täcke av is som sakta och obevekligt rörde sig somen tung jättehyvel över landet. En ismassa som hela tiden fylldes på avnederbörd - årtusendens snöfall som omvandlades till massiv is, is somav sin egen tyngd trycktes utåt och nedåt mot lågläntare trakter, motGolfströmmens Atlanten där isfronten kalvade isberg, och ner mot det somi dag kallas Centraleuropa. Där tunnades isen ut av brist på näring iform av tillräckliga snöfall, där smälte isen på grund av värmen, precissom det sker i kanten av nutidens glaciärer.Man tror att den plastiska jättehyveln var i funktion i ca 70.000 år,den hade gott om tid och kraft att forma om landskapets ytformer, attbryta ner berg och flytta sten och jord. När det blev varmare ochisfronten drog sig tillbaka norrut, så lämnade isen efter sig högar avblock och sten som i dag kan vara goda fyndställen för grottletaren.Detta skedde för ca 14.000 år sedan i Skåne, för inre Norrlands deldröjde det ytterligare ca 5.000 år.
Mera om istiden (som i verkligheter var flera istider, även om densenaste är intressantast ur nutida grottsynvinkel) kan man läsa i nr 3av Känn Ditt Land-serien: "Spår efter isen".
I grottsammanhang kan vi nöja oss med att konstatera att istrycketspräckt upp berget och att flyttblock och blockmorän ibland hamnat sålyckligt att det bildats sprickor, mellanrum och håligheter värda attkallas grottor. Utan inlandsisen vore våra urbergstrakter ganskagrottfattiga.
Och vid isavsmältningen fanns det gott om frigjort vatten som ocksåskyndade på bildningen av karstgrottor i kalkstenstrakter, mer om dettasenare.
Jo, en sak till: När isen lämnade landet var detta nertryckt i jordskorpan av istyngden, stora delar av det som i dag kallas Sverigelåg under vattenytan. Och i dåtida undervattensgrottor kunde det svämmasin lösa partiklar som sand eller lera som bildade avlagringar. Fast dekunde lätt sköljas ut igen när landet stigit så mycket att grottanhamnade i kustlinjens vågsvall.
När landet steg så skedde det inte alltid mjukt och omärkligt.Ställvis sprack berget med våldsam kraft, och också på det viset blev det grottor.
Åter till bokens förord
Åter till Speleologförbundet