Att leta grottor
Man behöver faktiskt inte ge sig utomhus för att börja leta efter grottor. Flera hundra av de grottor som vi registrerat de senaste åren har vi till att börja med hittat som uppgifter i böcker. Särskilt gammal hembygdslitteratur, sockenbeskrivningar och liknande kan vara fina fyndställen för grottletaren.Då man väl har hittat en grottuppgift i en gammal skrift återstår vanligen en del arbete. Här är ett exempel: I Tunelds "Geografi öfver Konungariket Sverige", del 4 (1833) står det så här under Gökhems socken i Västergötland: "Jättestugorna äro ovanpå Skårsheden, der den så kallade Marcusbäcken, kommande från en källa vid Hålöga gård, om sommaren osynlig, om våren av smältvatten starkt flödande, bildat hålor i gråberget, samt en grotta till hvilken man kommer genom Disakärret." Jättestugor låter i och för sig intressant -kan det vara gånggrifter man menar? Men nu gällde det grottan. Fram med bilkartan, Gökhems kyrka ligger en dryg halvmil väster om Falköping, och topografiska kartbladet ("Gröna kartan") har nummer 8D Skara SV. Nu till topokartan: där ligger Gökhems kyrka, där går församlingsgränsen som förhoppningsvis stämmer med 1830-talets sockengräns. Få se nu, jag hittar inte Skårsheden, men väl Skårsjön. Marcusbäcken då, nej men Markabäcken. Den ligger 4 km från Skårsjön, men den går genom ett litet kärr som i alla fall fanns kvar för 20 år sedan, då mitt kartblad gjordes. Och Hålöga gård tycks heta Holöga nuförtiden, men den ligger nästan två kilometer från Markabäcken. Hade jag nu haft ekonomiska kartbladet också, 10 000-delen som numera kallas Gula kartan, så kanske jag hade funnit Disakärret också, eller Skårsheden. Och på Lantmäteriet i Mariestad hade jag kunnat titta på gamla lantmäterikartor för att kontrollera de gamla namnen. Men nu kommer jag inte längre utan hjälp. Och hjälpen kan komma från den lokala hembygdsföreningen som jag kan få tag på genom Riksförbundet för Hembygdsvård, om jag inte lyckas på annat sätt.
Skulle det så visa sig att självaste hembygdsföreningen inte kan lämna vidare upplysningar om grottan, så får jag väl resa till platsen och börja knacka dörr i gårdarna. Resultatet brukar bli ytterligare nya grottips att kolla och en och annan kopp kaffe. Och kanske får jag veta hur jag hittar just grottan vid Disakärret också, men det är inte säkert...
Då återstår bara att leta själv, vilket ger naturupplevelser, frisk luft och motion, även om man inte hittar grottan.
Det var ett sätt att hitta grottor, att gå bokvägen. Man kan också gå direkt på Gröna kartan och leta efter branta bergsidor. Där de bruna höjdkurvorna är som tätast kan t ex finnas rasbranter med blockgrottor. Eller man kan se på kartans ortnamn; hittar man Hålberget, Grottberget eller namn på Gryt- så kan säkert trakten vara värd ett besök.
Är man ute efter karstgrottor så kan det vara klokt att börja med ett geologiskt kartblad och leta efter kalksten. Av Gröna kartan eller dess fjällvarianter kan man så få veta var nutida bäckar korsar kalkstenen. Finner man då att bäcken är markerad streckad på kartan så hettar det till, det kan vara så att bäcken som bäst håller på med att urholka en grotta därnere under streckningen. Men det kan vara blockterräng också, en titt på de nya geomorfologiska kartbladen kan ge antydningar som kan spara dagsmarscher i fjällen. Men man skall också hålla i minnet att själva kalkberggrunden funnits på plats långt före de nutida vattendragen, det kan finnas gamla grottor i lägen som i dag verkar ganska omöjliga.
De geologiska kartorna kan vara till hjälp också i urbergstrakter, vissa bergarter är mera grottbenägna än andra. Och om inte annat så kan geokartan ge ett allmänt nyttigt hum om vad som döljer sig under Gröna kartans bruna höjdkurvor; vid semester i sandmarker kan grottfanatikern lämna hjälmen hemma och ägna sig åt naturen på andra sätt.
Man kan faktiskt leta grottor på vintern också. Varm luft är lättare än kall, och varmluftsutsläpp från snödolda grottöppningar kan smälta hål och gropar i det jämna snötäcket och på så sätt ge spår till okända underjordiska gångsystem. Vid lämpligt väder kan en sådan öppning skönjas på långt håll när den varmfuktiga grottluften kondenserar i utekylan.
Åter till bokens förord
Åter till Speleologförbundet