Trådar att följa vidare.

Trådar att följa vidare.
Svenska grottor och speleologi - mellan den här bokens pärmar har det bara fått rum en personligt präglad översikt som också den har åtskilliga luckor och hålrum av varierande bredd, djup och betydelse.
När Rabbe Sjöberg 1986 sammanställde supplement nummer 3 till sin Preliminär Svensk Grottbibliografi så var han framme vid tryckåret 1983, och hade då förtecknat ca femtusen uppgifter; från böcker och avhandlingar till korta notiser. En i sitt slag oöverträffad samling lästips, här följer lite av det myckna:
Grottförteckningar
1920 gjorde geologen Henrik Munthe en naturskyddsutredning åt Jordbruksdepartementet; Strandgrottor och närstående geologiska fenomen i Sverige. Det skulle dröja mer än 40 år innan det kom en ny grottförteckning.
1963 - 74 gav så Leander Tell ut sin Preliminär katalog över Grottor i Sverige med tre supplementhäften. De fyra häftena var länge den enda tryckta någorlunda moderna förteckningen över svenska grottor.
Men den blev snart omodern, det kommer något hundratal nya ifyllda grottblanketter varje år. Inom Speleologförbundet arbetar man sedan många år idogt med att göra en ny och mera omfattande katalog, första delen, Svenska Grottor, del 1: Svealand kom ut 1987. Fast inte heller den katalogen kommer någonsin att bli komplett, speleologer och andra envisas med att oupphörligt hitta och rapportera nya grottor...
Länsstyrelsen i Kopparbergs län gav 1978 ut "Inventering av grottor i Kopparbergs län". Länsstyrelsen i Västernorrlands län kom samma år med "Härnön - från istid till nutid" där stort utrymme ägnades traktens grottor. Samma länsstyrelse gav 1985 ut "Tunnelgrottor i Västernorrlands län". Jämtarna bidrog 1982 med "Bjurälvens karstlandskap", en skrift som bör glädja botaniker lika mycket som speleologer. "Grottor i Stockholms län" (1984) är en numera slutsåld länsstyrelseskrift, men författarna Söderstam och Westman funderar på att ge ut en bearbetad version i Speleologförbundets serie Svenska Grottor.
Importgods och hemmaskrivet
Bra Böcker har gett ut boken GROTTOR i serien Planeten Jorden. Boken är en bra introduktion till speleologin, med särskild tonvikt på amerikanska förhållanden, där finns också utmärkta färgbilder. På antikvariat kan man ibland hitta Norbert Casteret: 10 år under jorden, Sthlm 1937, och Haroun Tazieff: Bråddjupt äventyr, Helsingfors 1954, som bägge behandlar dåtida fransk grottforskning.
Det finns massor av oöversatt utländsk litteratur; skrifter och böcker som behandlar varje upptänklig aspekt av grottvärlden och grottforskningens många grenar. Här är bara plats att nämna en enda klassiker; österrikaren H. Trimmels Höhlenkunde, Vierwegs förlag, Braunschweig 1968, som på ett ännu oöverträffat sätt systematiserar grottforskningens många grenar ur ett internationellt perspektiv.
Den som vill få en uppfattning om den svenska grottvärldens specialiteter bör läsa gamla årgångar av tidskriften Grottan och de böcker som Speleologförbundet förutom grottbibliografin har gett ut i sin serie Svenska Grottor; bl a Grottorna på Stora Karlsö, Grottområdet vid Övre Ältsvattnet, Lummelundagrottan med tillhörande karstområde, Karst och grottor i svenska fjällen, Kulturhistoria och grottor samt Grottor nolaskogs och i Skuleskogen. Bättre bibliotek kan ha böckerna, annars finns de tillsammans med annan grottläsning hos Speleologförbundets bok- och diversehandel NEDÅT.
En klassiker vad gäller svensk originalläsning är annars Leander Tells Underjordens vackra värld, Stockholm 1955. Tell som var svensk grottforsknings grand old man gav också ut en serie personligt hållna småskrifter; serien Arkiv för svensk grottforskning. Där finns titlar som Die Höhlentypen Schwedens och Utmaning till Småland. Och så, förstås, Preliminär Katalog... och elva till.
Akademispeleologer
Bland universiteten är det för närvarande Umeå som är aktivast på grottfronten, främst beroende på Rabbe Sjöberg. I GERUM-serien har han bl a skrivit flera rapporter inom sitt specialtema morfografiska och morfogenetiska studier av tunnelgrottor i Norden. ("Morfografiska och morfogenetiska studier" kan närmast översättas med "hur de ser ut, och varför de ser ut så".) Tidigare har också Lund visat framfötterna med Ulf Helldéns avhandling Karst - En studie av Artfjällets karstområde...(1974), Leif Enghs i studiecirkelsammanhang mycket använda Lummelundagrottan med tillhörande karstområde (även i SSF- serien Svenska Grottor) samt ytterligare några uppsatser.
Också från naturgeograferna vid universiteten i Stockholm och Uppsala samt från Chalmers i Göteborg har det kommit några grottskrifter de senaste decennierna om bl a Bjurälven, Lullehatjårro och Lummelunda.
Folkminnen, datormöten och avloppstunnlar.
När det gäller att leta glömda grottor och grottsägner är det främst äldre litteratur som gäller; gamla sockenbeskrivningar och annan hembygdslitteratur. Riksantikvarieämbetets inventeringsböcker och folkminnessamlingarna i Stockholm, Uppsala, Umeå, Göteborg och Lund är i stor utsträckning ännu ovaskade guldfyndigheter, både vad gäller grottsägner och grottor. Eller rättare sagt grottips, för det roliga arbetet att kontrollera uppgifterna i verkligheten kommer ju till.
Också modernare medier kan bjuda på grottupplevelser. Vid de årliga grottfilmfestivalerna i Frankrike och Spanien märker besökaren snart att det finns bra många grottfilmare i världen - men inte så många bra grottfilmer, spännvidden ifråga om kvalitet förundrar. Någon gång brukar någon av de bättre finna vägen också till svensk TV. Men jag har ännu inte sett något i den vägen i videobutikerna.
I det fina mediet där man själv får skapa bilderna, i radion, förekommer också grottreportage ibland. Bäst minns jag ett program vid midsommartiden 1985 då grottdykande speleologer hittade ett nytt 400-meterssystem under de sista minuterna av gotlandsradions direktsändning från det inre av Lummelundagrottan.
Det fanns tidigt ett intressant diskussionsforum i en databas hos Stockholms Datamaskincentral, QZ. Det var i deras så kallade KOM-system som någon speleolog skapat ett öppet möte kallat Underjordiska Lockelser. Där diskuteras grottor, men i första hand underjordiska konstgjorda gångar. Och det kan ju vara intressant det också.
Apropå underjordiska gångar, i England finns Subterranea Britannica, en förening som enbart sysslar med människogjorda underjordiska håligheter; gruvor, avloppstunnlar, kasematter och allt vad det nu kan vara. Föreningen har systerföreningar i Västtyskland och Frankrike. Egendomligt nog finns det ännu ingen motsvarande förening i Sverige, men det är känt att en del speleologer visat starkt intresse också för denna del av underjorden.
Underjordens Vänner
Sveriges Speleolog-Förbund bildades 1966 av Leander Tell som sammankallade grottintresserade till ett möte på Gotland. Speleologförbundet har då detta skrives ca 350 medlemmar från hela landet, medlemmar som på olika sätt intresserar sig för allt det som kan sammanfattas i begreppet grottforskning/speleologi.
Förbundet ger ut tidskriften Grottan med 4 nr/år, samt en del annan grottläsning, se ovan. Speleologförbundet representerar Sverige i internationella speleologunionen, UIS. UIS arbetar genom kommissioner och informella kontakter och arrangerar internationella speleologkongresser vart fjärde år, kongress nummer tio hölls i Ungern 1989, 1993 var det Kinas tur.
De där kongresserna är sympatiska, slipslösa tillställningar som brukar locka uppemot tusen personer från hela världen. Det brukar vara ungefär lika delar proffs och amatörer, grottforskning sker ju av hävd och nödvändighet i naturlig samverkan mellan de bägge kategorierna.
Det internationella samarbetet inskränker sig inte bara till vart-fjärde-års-kongresserna; Speleologförbundet byter tidskrifter och informationer med 52 föreningar i 24 länder. (Ibland byter vi speleologer också; det finns varje år expeditioner, läger, kurser och konferenser i flera länder.) Utbyteslitteraturen samsas i en allt trängre privatbostad i Västerås med en omfattande speleologisk boksamling och bibliotekarien, dennas make, barn och hund. Härifrån ordnas lån över hela landet.
En av Speleologförbudets huvuduppgifter är att samla vetandet om landets grottor. Man brukar få in något hundratal uppgifter varje år i form av ifyllda grottblanketter. Uppgifterna publiceras fortlöpande i tidskriften Grottan i väntan på den nya grottkatalogens andra del, som kommer att omfatta Götaland.
Men den viktigaste trycksak som Speleologförbundet ger ut är medlemsförteckningen. Sysslar man med en såpass smal hobby är det bra att kunna få kontakt med likasinnade.
Förutom Sveriges Speleolog-Förbund finns det lokala/regionala föreningar/klubbar för dem som intresserar sig för den svenska grottvärlden.
För aktuella kontaktuppgifter: Se Speleologförbundets webbplats www.speleo.se

Grannarna
Finland saknar helt speleologsällskap; det är ont om kända grottor också, man kan diskutera orsak-verkan.
I Norge finns sedan några år Norsk Grotteforbund med adress i Oslo och lokalföreningar huvudsakligen i Nordnorge.
Också Danmark har (trots grottknapphet) sedan ett par år en grottförening med säte i AArhus.
På Island finns numera en mycket aktiv förening, där finns ju en myckenhet av egendomliga lavagrottor som kan sysselsätta åtskilliga hugade.

Åter till bokens förord
Åter till Speleologförbundet
Ofullständig uppdatering gjord 3 nov 1996.