SSF:s årsmöte 2006 på Gotland
Text och foto: Andreas Wikström

SSF:s årsmöte hölls i år på Gotland 25-28 Maj.
Årets årsmöte var speciellt då det i år är 40 år
sedan SSF bildades, vilket gjorde att det fanns
en hel del jubileumsfestligheter på programmet.

Torsdag 25/5

För egen del började årsmöteshelgen med att klockan ringde 02.55 på torsdag morgon. Bara att släpa sig upp, klä på sig och ta en lätt frukost. Klockan 03.30 kom Helena och Cecilia Olsson och hämtade upp mig. Därefter bar det av mot Oskarshamn. När vi anlände dit vid åttatiden på morgonen träffade vi ett antal andra SSF:are som också var på väg till årsmötet. Sven Gunnvall räknade in alla fåren och hela bilkaravanen körde på färjan. Själva båtfärden var inte särskilt händelserik och jag ägnade den mesta tiden till att försök ta igen lite av den sömn som missats under natten.

Väl framme på Gotland bar det av mot Kinnerstugan, dit årsmöteshelgen var förlagd. Kinnerstugan är belägen ett par km norr om Lummelunda och tillhör Gotlands Bro OK, en av öns orienteringsklubbar. Det fanns inga planerade årsmötesaktiviteter förrän maten vid 18-tiden så jag började sätta upp tältet i lugn och ro samtidigt som jag såg fram emot en lugn eftermiddag. Plötsligt dök dock Mikael ”Rauken” Persson upp med orden ”där är du ju, på med overallen, vi ska in i Lummis!”. Min lugna eftermiddag förbyttes i en handvändning till snabbuppackning och snabbomklädning till grottkläder. När jag i all hast rotade fram grottutrustningen ur min packning lyckades jag orsaka ett totalt packningskaos i mitt tält, vilket sedan bestod resten av helgen.

På väg in i Lummelundagrottan.

Jag släpade med mig två ton kameror och blixtar in i grottan för att försöka ta lite bilder. När jag packade upp utrustningen inne vid Hästryggsjön konstaterade jag dock att den nyinköpta slavblixten ordervägrade (så fruktansvärt odisciplinerat av en blixt att bete sig så på sin premiärgrottur!). Blixten verkade lida av glappkontakt men genom att med jämna mellanrum slå och skaka den kunde den fås att fungera hjälpligt. När vi kom tillbaka från grottan var maten redan serverad så det fick bli att luncha iförd sparkdräkt (fleeceoverall), men är det grotträff så är det! Efter maten hälsade Mikaela Löfgren som ansvarade för årsmötet oss välkomna och informerade om vad som skulle hända under helgen. Därefter följde information om årets andra aktivteter, Xjub och fjällmöte. Lite information om nästa års stora begivenhet, Baltic Speleological Congress hölls också. Slutligen höll Rolf Engh ett intressant föredrag om grottor.


Fredag 26/5

Dagen inleddes med besök i Apan (bergrum) och stadsvandring i Visby. Hur det var i Apan kan jag inte berätta då jag och en liten utbrytargrupp istället åkte upp till Lickershamn och tittade på raukar. Stadsvandringen var intressant och alla konstaterade snabbt vilken vacker stad Visby är.

På väg genom Fiskargränd under stadsvandringen i Visby.


På eftermiddagen var det dags för tipspromenad i Tingstäde fästning. Till skillnad från en vanlig tipspromenad fanns ingen snitslad bana att följa utan att det gällde att med hjälp av ficklampor leta upp frågorna som fanns gömda på olika platser inne i fästningens mörker. Frågorna var typiska grottfrågor och det gällde tex att ha koll på sådana grundläggande saker som vilken som är Sveriges nordligaste respektive sydligaste grotta och vilket datum SSF bildades (22, 26 eller 28 Maj 1966?). Som kuriosa kan nämnas att min grupp svarade fel på frågan om SSF:s bildande trots att två stycken i gruppen faktiskt varit med den där dagen för 40 år sedan.

På kvällen var det dags för jubileumsfest. Festligheterna inleddes med en fördrink i turistdelen i Lummelundagrottan. För att vi grottisar skulle känna oss mer hemma var belysningen i grottan inte tänd. Problemet var bara att de flesta lämnat sina lampor hemma då ingen trodde att man skulle behöva dem på festen. Detta gjorde att vi fick treva oss fram i totalt mörker på vägen in genom ingångtunneln.



Fördrink med popcorn i Lummelundagrottan innan det bär av till jubileumsmiddagen.


Efter detta åkte vi in till Visby för att äta middag på restaurang Hwitstjärna. Middagen bjöd Lummelundabolaget på och medan vi åt visades det bilder och berättades om SSF:s historia. Festen fortsatte sedan i Kinnerstugan med typiska speleolognöjen som krypstaffet och kryplådetävling. Detta resulterade i både skrubbade armbågar och trasiga byxor för vissa men roligt hade vi!


Lördag 27/5

På lördag var det Stenkumla och Lummelundabesök som stod på programmet. För de som inte hört talas om Stenkumla tidigare så är det ett jättelikt grävprojekt som med åratals av idogt grävande och ca 250 ton uppskyfflad lera nu bla resulterat i ett 18 m djup grottschakt kallat T2. Grottschakten i Stenkumla är ökända för är att vara fruktansvärt leriga och av folk som tidigare varit där hördes rena skräckfilmshistorier om hur monsterleran bara kryper upp och omsluter en så fort foten bara nuddar vid grottgolvet.

Nedklättringen till botten av T2 sker med stegar. Dagen till ära riggades också schaktet för SRT. Det blev lite köande när alla skulle ner i hålet men efter en stund var det min tur att fira sig ner. Nere på botten visade det sig vara precis så lerigt som alla berättat och efter bara några minuter var jag helt nerlerad från top till tå. När det var dags att klättra upp igen var det så mycket lera på repet att repklämmorna inte alltid låste utan gled på repet! Väl uppe ur hålet gällde det att med diverse akrobatiska konster lyckas vränga av sig den leriga overallen och stövlarna utan att lera ner understället allt för mycket.




Sven Gunnvall precis uppkommen till ytan efter ett besök i T2-schaktet i Stenkumla, lite lerigt verkar det ha varit...


De som inte gick ner i schaktet utan istället vandrade omkring i terrängen hittade ett annat intressant hål i marken. Det var bara ett litet bekymmer, en bit ner i hålet spärrades vägen av ett flera hundra kilo tung stenblock. Med rep och fiffig riggning gick det dock att hissa upp stenblocket. Dessvärre hjälpte inte detta då hålet inte visade sig ha någon krypbar fortsättning. Efter Stenkumla bar det av till Lummelundagrottan för en kort tur i aktiva systemet för de som kände för det.

På kvällen var det så dags för själva årsmötet, vilket löpte smidigt utan några större sensationer. Som årets ungdomsstipendiat utsågs i år ingen enskild person utan stipendiet tilldelades istället ungdomssektionen kollektivt. Förbundets allra minsta medlemmar meddelade också att de har för avsikt att bilda en egen barnsektion. Efter årsmötet blev det bildvisning och därefter bastu för de som kände för det, varunder inlandsisens härjningar i den svenska fjällkedjan diskuterades i detalj.




Ungdomssektionen församlad i samband med utdelningen av årets ungdomsstipendiat.


På söndag återstod endast städning av Kinnerstugan för att därefter ta båten hem till fastlandet. Ett stort tack till alla (ingen nämnd, ingen glömd) som såg till att årsmötet blev en riktig höjdarhelg.

Åter till medlemssidan


Åter till förstasidan