|
|
|
|
| För medlemmar |
|
![]() Photo: © Peter Collings-Wells, www.ogof.net Fredagen den 18 juli Efter frukost och instruktioner från Jopo hur man tar sig till en närliggande grotta beger vi oss av. Med stora ryggsäckar vandrar vi upp i de gröna gräsbeklädda bergen med massor av betande får. Det tar över en timme att gå dit och lite längre att hitta grottöppningen. Vi är väldigt glada då vi hittar den och tar på oss SRT-utrustning. Ingångshålet av Pant mawr pot är jättevackert och resten av grottan är också fin. Vi kom tillbaka lite efter 17:00 så vi klarade den utsatta tiden på 18:00. Efter middagen på
puben har Ingegerd lite "grottabstinens" så Jopo visar
oss ytterligare en grotta. Cåmåndår låter det
som den heter och det var ingen görtrevlig grotta. Öppningen
ser ut som ett kassaskåp i plåt och när man öppnar
dörren och tittar ner är det ett långt djupt rör
i betong, man ser inte slutet men det är tydligen inte mer än
10m. Sarah, en från klubben, följde med och försvann snabbt.
Det var enklare än det såg ut men efter ett ganska vattenfyllt
ålningspass och en titt in i grushålet på 25 yards med
fullt av vatten på botten hade i alla fall jag fått nog så
Sissi och jag vände men de andra ålade vidare. Vi träffades
dock innan sängdags. /Helena Lördagen den
19 juli Efter frukost tog
vår guide John med oss upp till toppingången av Ogof ffynnon
ddu. Iklädda våtdräkter som vi var så dröp
vi av svett när vi äntligen kom in i grottan. Vi tog oss igenom
hela grottan till botten; men inte helt utan svårigheter. Det var
klättring uppför hala klippor och på ett ställe var
det riktigt svårt så sista biten blev halva gruppen uppdragna
av John. Sen var det ett ställe som hette brevlådan (the letter
box). Där kröp/ålade vi i en liten trång gång
och kom fram till öppningen, brevlådan, som visade sig befinna
sig rakt ovanför ett stup. John var mycket påstridig att vi
skulle gå med fötterna först och när vi dinglade
med benen i luften skulle vi hålla ena handen i en slinga som han
satte upp vid sidan. Som tur var så visste vi inte om stupet när
vi kom fram. Det fanns ett litet steg åt sidan och John drog snabbt
ut oss dit så vi överlevde allihop. Grottan var mycket varierande
och det fanns mycket att se. Vi följde många urholkade flodgångar,
och sen när vi kom ut möttes vi av ett dött får med
magen uppsliten och massor av flugor. Det hade kanske ramlat ner. Sen
gick vi uppför berget till stugan.
Åter till medlemssidan Åter till förstasidan |